Snart sitter vi på ett Swissair plan på väg till Europa, slutdestination Köpenhamn. Känns en aning overkligt att lämna detta hus och måsarnas eviga skratt och de ljumma eftermiddagarna på landet. Igår kväll när vi kom tillbaka från en hel dag i Olmue gjorde jag en stor fruktsallad med melon, sötpepino, banan, persika. Jag bjöd min faster och Jacob på detta och vi satt i tystnad i matrummet och smakade på varje fruktbit med vörnad. Klockan var tolv på natten. Jag har aldrig tidigare reflekterat över detta men Chile är ett frukternas land. Här finns så mycket olika sorters frukt och den är väldigt god. Stor, söt och billig. Frukter växer fint i denna tempererade mikroklimat som ges i det bördiga landet mellan Andernas och havet.
Jag kommer att sakna frukten.
Idag har de stängt kabel tv´n. Idag stängs av telefon och internet abonnemanget.
Idag åker jag till kyrkogården för att ta farväl till min Nona.
Idag ska vi luncha hos min bror och hans familj.
Idag ska vi träffa alla våra vänner i Chile.
Idag ska vi förberedda oss inför massa packning imorgon.
Vi ska inte ta med något chilensk vin till Sverige bara god Pisco.
Idag har jag baksmälla efter fest hos Fuentes.
Idag vill jag inte åka från Chile.
söndag 10 februari 2008
tisdag 5 februari 2008
Ett rån och två arresterigar
Jag var i Santiago igår på jakt efter böcker och för att umgås med min bästis här i Chile Vanessa. Det var varmt. Mot kvällen var jag tömd på energi och hade huvudvärk, efter att ha gått lika mycket som jag gått under hela Chile resan. Det var minst sagt en intensiv dag. Vanessa hämtade upp mig på buss centralen därifrån tog vi metron till Santa Ana där hon bor i ett väldigt central men mysko höghus. Lägenheten var liten men mysig. Hon hade lagat en god chilensk rätt till oss, en jätte god gryta. (Jag har gått upp i vikt och att skriva ordet mat eller hungrig ger mig ångest...) Efter lunch och god konversation begav vi oss genom staden till ett universitet där det hölls en bokmässa med gamla böcker. Det flesta av Santiago antikvariat hade ett bord där och jag avr helt säker på att finna det böcker jag var på jakt efter. Byggnaden var i gammal kolonialstil. När man gick in välkomnades man av en vacker åsyn av bord fyllda med böcker i höjden. Allt fanns i en patio med en charmig liten fontän i hjärtat.
Där fanns många böcker men jag fann endast två stycken av dem jag hunnit kladda ner på min långa lista. Besviken och en aning orolig begav jag mig tillsammans med min vännina till ett av det poshigaste delarna av Santiago Providencia. En av bokförsäljarna på mässan berättade att jag kanske kunde finna de böcker jag sökte på det antikvariat som finns i Providencia delen. Och faktiskt så hittade jag en hel del böcker och sedan på väg till ett Creperi fann jag några till i ett annat bokhandel.
Men innan vi begav oss till Providencia gick vi till stadsdelen Patronato. Ett ganska ruffigt ställe med Chinatown varning. När vi var på väg in bevittnade vi hur en kvinna blev bestulen på sin handväska endast några meter framför oss. Förövaren möte en kumpan längre fram på gatan och båda männen hoppade in i en röd flyktbil.
Jag som precis hade tagit bilder av floden Mapocho, som går genom huvudstaden och är ganska äcklig, hann bli en aning stressad eftersom Vanessa tjatat på mig att jag skulle lägga undan min digikamera. Alltså, det kunde ha varit oss som blev påhoppade. I min ryggsäck låg Visakort och över sexhundra kronor i chilenska pesos. ;-/Ok, men inget hände. Tidigare under dagen hade vi sett hur två poliser stod med en medelålders man i handklovar i väntan på något. Och senare samma dag när vi kom ut från metrostationen vid Providencia fick vi se en ung man i handklovar tillsammans med två poliser i väntan på något.
Mest av allt är jag glad att jag fick umgås med min kära vän Vanessita. Eftersom hon bor i Santiago, två timmar från mig. Vanessa studerar till socionom och arbetar heltid varje dag från måndag till fredag . Så vi har knappt hunnit träffa varandra. Vanessa har inga resurser, inga rika föräldrar som betalar och hon var tillräckligt fattig till att inte vara behörig studielån. För i Chile finns inga studielån att ta om man kommer från ett fattig bakgrund. Då kan man få stipendier men man ska vara den absolut bästa i klassen och tyvärr var hon inte det.
Så hon får betala sin utbildning själv. Därför jobbar hon varje dag från åtta till sju på kvällen för att tjänna futtiga 3000 kronor i månaden!!! Och varje kväll efter jobbet, kring klockan nio börjar hon på kvällsuniversitet, efter det åker hon ofta hem till sin kursare för att studera. Ibland jobbar hon även på lördagar. Då får hon ett bonus på 10 000 pesos, vilket motsvarar ca150 kronor.
Men som ni ser på bilderna är hon en glad ung kvinna som har mål i livet och som inte sitter och väntar på att andra ska lösa hennes problem. En ung kvinna som trots den orättvisa hon måste utstå, alltid tänker positivt om sin framtid och om livet. Hon är min inspiration.
Där fanns många böcker men jag fann endast två stycken av dem jag hunnit kladda ner på min långa lista. Besviken och en aning orolig begav jag mig tillsammans med min vännina till ett av det poshigaste delarna av Santiago Providencia. En av bokförsäljarna på mässan berättade att jag kanske kunde finna de böcker jag sökte på det antikvariat som finns i Providencia delen. Och faktiskt så hittade jag en hel del böcker och sedan på väg till ett Creperi fann jag några till i ett annat bokhandel.
Men innan vi begav oss till Providencia gick vi till stadsdelen Patronato. Ett ganska ruffigt ställe med Chinatown varning. När vi var på väg in bevittnade vi hur en kvinna blev bestulen på sin handväska endast några meter framför oss. Förövaren möte en kumpan längre fram på gatan och båda männen hoppade in i en röd flyktbil.
Jag som precis hade tagit bilder av floden Mapocho, som går genom huvudstaden och är ganska äcklig, hann bli en aning stressad eftersom Vanessa tjatat på mig att jag skulle lägga undan min digikamera. Alltså, det kunde ha varit oss som blev påhoppade. I min ryggsäck låg Visakort och över sexhundra kronor i chilenska pesos. ;-/Ok, men inget hände. Tidigare under dagen hade vi sett hur två poliser stod med en medelålders man i handklovar i väntan på något. Och senare samma dag när vi kom ut från metrostationen vid Providencia fick vi se en ung man i handklovar tillsammans med två poliser i väntan på något.
Mest av allt är jag glad att jag fick umgås med min kära vän Vanessita. Eftersom hon bor i Santiago, två timmar från mig. Vanessa studerar till socionom och arbetar heltid varje dag från måndag till fredag . Så vi har knappt hunnit träffa varandra. Vanessa har inga resurser, inga rika föräldrar som betalar och hon var tillräckligt fattig till att inte vara behörig studielån. För i Chile finns inga studielån att ta om man kommer från ett fattig bakgrund. Då kan man få stipendier men man ska vara den absolut bästa i klassen och tyvärr var hon inte det.
Så hon får betala sin utbildning själv. Därför jobbar hon varje dag från åtta till sju på kvällen för att tjänna futtiga 3000 kronor i månaden!!! Och varje kväll efter jobbet, kring klockan nio börjar hon på kvällsuniversitet, efter det åker hon ofta hem till sin kursare för att studera. Ibland jobbar hon även på lördagar. Då får hon ett bonus på 10 000 pesos, vilket motsvarar ca150 kronor.
Men som ni ser på bilderna är hon en glad ung kvinna som har mål i livet och som inte sitter och väntar på att andra ska lösa hennes problem. En ung kvinna som trots den orättvisa hon måste utstå, alltid tänker positivt om sin framtid och om livet. Hon är min inspiration.
fredag 1 februari 2008
OM TOLV DAGAR ÅKER VI HEM
Vi ska njuta till max av de sista dagar vi har i Chile. Hela denna helg ska vi spendera vid havet i Cachagua och vid poolen i Olmue tillsammans med våra vänner. På måndag ska jag på bokmässa i huvudstaden Santiago. Där ska jag möta alla vänner jag inte hunnit träffa. Ska umgås med min bästis och äta lunch i La Vega ett ställe jag läst mycket om i mina chilenska romaner.
Vi ska njuta till fullo av våra sista dagar i Chile.
Vi ska njuta till fullo av våra sista dagar i Chile.
torsdag 31 januari 2008
Konsten att smsa
Efter ett tag av smsande hit och dit utan att få många svar utvecklade jag följande teori.
Chilenare smsar inte för att:
Här gillar folk att tala, snacka, konversera. Här pratar man om allt med vem som helst bara situationen kräver utvexling av ord, så snackas det. Långa konversationer eller diskussioer kan uppstå i offentliga platser, framför ett skyltfönster, i taxin eller bara på gatan. Chilenaren gillar att prata.
Därför är ett system av korta fraser som kort ska beskriva ett skeende, helt meningslöst för chilenaren. Här nöjer man sig inte med:
Kommer sent.
Ses imorgon.
Är du framme?
Ska vi ses i afton?
eller helt enkelt
ring
Jag gillar det, att snacka om allt möljigt med vem som helst. Jag gillar att babbla på om allt mellan himmel och jord det gör att jag känner mig levande. Att tala med främlingar öppnar en värld av möjligheter som man ofta passerar. Ett lyx journalister unnar sig genom sitt yrke.
Men jag gillar att smsa kort. Och att svara på ett sms anser jag nästintill heligt oavsett när, men man ska svara.
Chilenare smsar inte för att:
Här gillar folk att tala, snacka, konversera. Här pratar man om allt med vem som helst bara situationen kräver utvexling av ord, så snackas det. Långa konversationer eller diskussioer kan uppstå i offentliga platser, framför ett skyltfönster, i taxin eller bara på gatan. Chilenaren gillar att prata.
Därför är ett system av korta fraser som kort ska beskriva ett skeende, helt meningslöst för chilenaren. Här nöjer man sig inte med:
Kommer sent.
Ses imorgon.
Är du framme?
Ska vi ses i afton?
eller helt enkelt
ring
Jag gillar det, att snacka om allt möljigt med vem som helst. Jag gillar att babbla på om allt mellan himmel och jord det gör att jag känner mig levande. Att tala med främlingar öppnar en värld av möjligheter som man ofta passerar. Ett lyx journalister unnar sig genom sitt yrke.
Men jag gillar att smsa kort. Och att svara på ett sms anser jag nästintill heligt oavsett när, men man ska svara.
tisdag 29 januari 2008
Resumé
Ofelia är fortfarande sjuk, men pigg. Hon dricker massor äter lite.
Har börjat inhandla litteratur.Vill köpa allt.
Har fått tillgång till mina bankkonton igen. Fantastiskt.
Vädret är urdåligt, molnigt och endast 14+. Det är sommar för Gud skull!!
Fick ett utbrott mot bilfirmamannen idag. Han blåste oss rejält. Hyr aldrig hos Automotora Colón! Jag som aldrig flippar ut, fast jag borde.
Förlorade 5000 tusen pesos på Viñas Casinot. Älskade varje minut av det.
Har jag sagt att jag börjat fusk röka i Chile. Hm...inte bra.
Har börjat inhandla litteratur.Vill köpa allt.
Har fått tillgång till mina bankkonton igen. Fantastiskt.
Vädret är urdåligt, molnigt och endast 14+. Det är sommar för Gud skull!!
Fick ett utbrott mot bilfirmamannen idag. Han blåste oss rejält. Hyr aldrig hos Automotora Colón! Jag som aldrig flippar ut, fast jag borde.
Förlorade 5000 tusen pesos på Viñas Casinot. Älskade varje minut av det.
Har jag sagt att jag börjat fusk röka i Chile. Hm...inte bra.
Rotavirus
Igår fick vi uppsöka barnakuten (igen) Ofelias diarré vill inte ge vika och då hade hon inte ätit alls på två dagar. Proven visade att Ofelia har drabbats av Rotavirus, igen. Det var det hon drabbades av första dagen i Chile. Läkaren gav oss valet att antingen lägga in henne så att hon fick dropp eller att vi tog med henne hem och försökte en dag till att få henne att äta.
Idag ahr hon fortfarande diarré, men hon har aptit. Hon har ätit Cazuela, hemlagad köttsoppa utan kryddor och grönsakerna.
Vi har alla varit djupt oroliga för henne, lilla pluttan.
Idag ahr hon fortfarande diarré, men hon har aptit. Hon har ätit Cazuela, hemlagad köttsoppa utan kryddor och grönsakerna.
Vi har alla varit djupt oroliga för henne, lilla pluttan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
