Ett rån och två arresterigar

Jag var i Santiago igår på jakt efter böcker och för att umgås med min bästis här i Chile Vanessa. Det var varmt. Mot kvällen var jag tömd på energi och hade huvudvärk, efter att ha gått lika mycket som jag gått under hela Chile resan. Det var minst sagt en intensiv dag. Vanessa hämtade upp mig på buss centralen därifrån tog vi metron till Santa Ana där hon bor i ett väldigt central men mysko höghus. Lägenheten var liten men mysig. Hon hade lagat en god chilensk rätt till oss, en jätte god gryta. (Jag har gått upp i vikt och att skriva ordet mat eller hungrig ger mig ångest...) Efter lunch och god konversation begav vi oss genom staden till ett universitet där det hölls en bokmässa med gamla böcker. Det flesta av Santiago antikvariat hade ett bord där och jag avr helt säker på att finna det böcker jag var på jakt efter. Byggnaden var i gammal kolonialstil. När man gick in välkomnades man av en vacker åsyn av bord fyllda med böcker i höjden. Allt fanns i en patio med en charmig liten fontän i hjärtat.
Där fanns många böcker men jag fann endast två stycken av dem jag hunnit kladda ner på min långa lista. Besviken och en aning orolig begav jag mig tillsammans med min vännina till ett av det poshigaste delarna av Santiago Providencia. En av bokförsäljarna på mässan berättade att jag kanske kunde finna de böcker jag sökte på det antikvariat som finns i Providencia delen. Och faktiskt så hittade jag en hel del böcker och sedan på väg till ett Creperi fann jag några till i ett annat bokhandel.
Men innan vi begav oss till Providencia gick vi till stadsdelen Patronato. Ett ganska ruffigt ställe med Chinatown varning. När vi var på väg in bevittnade vi hur en kvinna blev bestulen på sin handväska endast några meter framför oss. Förövaren möte en kumpan längre fram på gatan och båda männen hoppade in i en röd flyktbil.
Jag som precis hade tagit bilder av floden Mapocho, som går genom huvudstaden och är ganska äcklig, hann bli en aning stressad eftersom Vanessa tjatat på mig att jag skulle lägga undan min digikamera. Alltså, det kunde ha varit oss som blev påhoppade. I min ryggsäck låg Visakort och över sexhundra kronor i chilenska pesos. ;-/Ok, men inget hände. Tidigare under dagen hade vi sett hur två poliser stod med en medelålders man i handklovar i väntan på något. Och senare samma dag när vi kom ut från metrostationen vid Providencia fick vi se en ung man i handklovar tillsammans med två poliser i väntan på något.



Mest av allt är jag glad att jag fick umgås med min kära vän Vanessita. Eftersom hon bor i Santiago, två timmar från mig. Vanessa studerar till socionom och arbetar heltid varje dag från måndag till fredag . Så vi har knappt hunnit träffa varandra. Vanessa har inga resurser, inga rika föräldrar som betalar och hon var tillräckligt fattig till att inte vara behörig studielån. För i Chile finns inga studielån att ta om man kommer från ett fattig bakgrund. Då kan man få stipendier men man ska vara den absolut bästa i klassen och tyvärr var hon inte det.
Så hon får betala sin utbildning själv. Därför jobbar hon varje dag från åtta till sju på kvällen för att tjänna futtiga 3000 kronor i månaden!!! Och varje kväll efter jobbet, kring klockan nio börjar hon på kvällsuniversitet, efter det åker hon ofta hem till sin kursare för att studera. Ibland jobbar hon även på lördagar. Då får hon ett bonus på 10 000 pesos, vilket motsvarar ca150 kronor.

Men som ni ser på bilderna är hon en glad ung kvinna som har mål i livet och som inte sitter och väntar på att andra ska lösa hennes problem. En ung kvinna som trots den orättvisa hon måste utstå, alltid tänker positivt om sin framtid och om livet. Hon är min inspiration.