Själen lämnar aldrig en resande kropp

Du reser det är nästan märkligt hur snabbt du är beredd att ge upp allt du lämnar bakom dig
och andetag efter andetag formas ett liv någon annanstans som inte är hemma
dag blir till natt och löftet om nya dagar ger din resa mening
resenär migrant kosmopolit
din sinnliga kameleontnatur färgar maten kläderna dofterna
färgerna i mörka pupiller i sotiga skor på jordiga gator
men rutiner är dyra och låter sig inte köpas av drömmar
återigen där uppe i flyktens osynliga bana är det vit och blått
ditt flickansikte i fönstret besvarar molnens oställda fråga
det säger, jag är på väg igen jag är på väg.